Hårda ord, men endast sanning.

It's all a big fake. You!

Så meningslöst allting är. Ingenting blir bra. Människor som man aldrig mer vill se, hör av sig, eller en. När man minst anar det. Hoppar på en, bakifrån och tar ett stadigt och hårt strypgrepp om halsen. Jag vet inte vad du vill, eller vad du har för avsikter med att prata med mig igen. Jag hade nästintill glömt dig. Men, nu när du mår dåligt, då finns jag där va. Som om jag har väntat på dig. Det har jag inte. Du är så jävla elak, och jag vill bara att du ska sluta bete dig som ett as för alla skull. Du är nästan så jäkla dum att det är synd om dig, men bara nästan. För om det skulle vara  synd om dig så skulle det finnas någonting i dig som kallas snällhet, det finns det inte. Du är rå.


G, du är en stor lögn och det kommer du alltid att vara för mig.
Så låt mig vara ifred. Jag behöver inte höra om alla som varit elaka mot dig, dissat och dumpat dig, och hur svårt du har det. Det är nästan rätt åt dig.




Varför blir allt så fel ibland?
Varför är jag behövd av en person jag inte ens känner, som jag inte vill ha kontakt med?
Varför är allt på väg åt alldeles fel håll?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback