Lalla

Av någon anledning känns det som om allting snart kommer att ta slut.
Är det över nu?
Jag vet inte ens vad jag menar, men ändå så klingar orden så rätt i mitt huvud.
Alla tankar, alla drömmar. Är dom slut nu?
Eller är det någonting annat.
Det är tomt.
Tårarna är slut. Ändå faller en här och där.

Det är lustigt, nästan komiskt.
Hur kommer det sig att man ibland kan vara helt tom på känslor och tankar, och i andra stunden så kryllar dom omkring dig och man är nästintill helt galen och vill bara skrika ut allting och få ut allting ur sig. Ändå är man inte nöjd när kroppen är tömd och ingenting mera finns där inne. Det är precis tomt, tankarnas eko är det enda som hörs inifrån. För tankarna finns väl alltid kvar. Dom slipper man aldrig.


Min nagel vek sig.
Det gör ont.
Men det gör ingen skillnad.
Just nu finns det saker som gör ondare.
Det är bara skönt att lillfinger-nageln tar över denna smärta ett tag.