Lalla

Pink - So what.

Sitter här och drömmer mig bort.
Man städar så bra när man lyssnar på musik samtidigt. Man tänker inte på vad man gör.
Man bara lyssnar och tänker.

Nu ska jag byta om och fixa iordning skallen bland annat.



Tjingeling

Jag är verkligen helt inne i en Kent-period.
ÅH, vill bara gråta när jag hör på låtar som jag inte lyssnat på nu på väldigt, väldigt länge.
Jag får gåshud!




Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare)

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

Än finns det tusentals tårar kvar
De var dina att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken du har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen passerar vi deras gränser

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt, som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns
Att det är långt hem

Och snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vemsomhelst
Äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov

Men älskling vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö
vi ska alla en gång dö



Just nu så får jag bara inte nog av Du och jag döden-albumet.
Gash, måste ju sätta mig och läsa nu, egentligen..
Men jag ska.. En låt till bara.

Du frågar mig vad kärlek är
Men jag vet inget om det där
Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå
Det är 40 år sen just idag
Beatles var the lonely hearts club band
din farmor hade just fyllt 18 år

En annan tid i samma land
Samma gamla rädsla, andra namn
Från kalla krig till varma vintrar, svarta hål

Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
som vågar vara rädd

En valentin på blod, choklad
De har spärrat av halva stan
Alla vet att stormen kommer
Och bandet klev precis på scenen
Det blir synd om den som kastar första stenen
Alla vet att stormen kommer

Kravallpoliser överallt
Men vi andra är så många fler
Jag knuffas, tappar andan och regnet vräker ner
Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
som vågar vara rädd.
Vågar du vara rädd

Jag har det, du har det nu
Samma symptom
Både jag och du
Jag har det
Men du säger:
Jag är inte sjuk

Du står i frontlinjen igen
Allt, allt, allt kommer till den
Som vågar vara rädd
Vågar du vara rädd