Lalla

Varför tycker hon att allt är så jobbigt? Allt hon gör tycks motarbetas, allt hon säger verkar vara en lögn, allt hon gör är ogjort och ingenting är verkligt.
Är detta en dröm?
Eller är detta den verkliga verkligheten.
Det är frågan hon ställer sig varje morgon, varje kväll, varje dag,
Emellanåt känns det som om hon inte finns inuti sin kropp. Hon sitter högt ovanför och tittar ner.
Hon ser sig själv handla och agera i alla situationer.
Hon reagerar på vad som är fel, och vad flickan där nere ska göra för att det ska bli bra. Men även om hon vet exakt vad hon ska göra, så kan hon inte få fram ett ord. Hon är overklig, fast ändå inte. Är det detta som kallas ett spöke?
Men det vet hon ju förståss att det inte är. Hon lever ju, men hon ser sig själv från ett annat perpektiv, inte när hon själv tittar sig i spegeln.
Och visst, detta händer inte jämt, det är bara ibland.
Är det detta som är grunden till att kallas knäpp?
Hon blir så frustrerad på sig själv. Alla dessa tankar, alla dessa konstiga handlingar som utförs av henne. Hon kan inte rå för det. Det bara blir så, som om hon inte kan styra sitt eget liv.
Men flickan måste kämpa. Kanske, kanske är hon knäpp. Men det får allt i världen inte visas.
Alla medel är tillåtna för att dölja det.
För knäpp, inte fan erkänner man att man är det?!

Hm. Konstigt.
Man ska aldrig låta fingrarna få dansa så som dom själva vill.
Det kan bli väldigt konstigt då.